Men på eftermiddagen blev även han utlånad, så denna dag har känts ovanligt underlig och konstig. Man kommer liksom på sig själv att gå runt att tänka att "När var dom ut senast, är det dags snart igen?" "Har dom ätit idag, ska dom ha mer snart?" och "Hörde jag att någon tuggade på något-dom-egentligen-inte-ska-tugga-på?". Man blir helt enkelt lite störd av att leva med hundar, och ännu mer när dom inte är hemma.

Det har därmed känts lite ensamt och väldigt tråkigt idag(Don´t get me wrong, jag uppskattar ju verkligen den lediga tiden).

Därav blir känslan när man hör att dörren öppnas och man hör deras ivriga tassar, pulserandes mot golvet, bara väntar på att få kasta sig i famnen på en, ännu mer förstärkt av glädje. Man vänjer sig nog aldrig vid deras super-över-lyckliga-hej-matte hälsningar, man överrumplas var gång över vilken känlsa och kärlek de så lätt delar med sig av.

- Kärlek till er, mina änglar!