Balto är en dryg liten söt sak som ofta och gärna plockar upp överblivna huvuden från olika djur som han hittar. Idag ett mushuvud, blodigt och dant men "färskt".
Men han tuggar inte, utan håller det bara försiktigt i munnen, så det gäller att man märker att han plockar upp någonting. Tur att han lyssnar på loss.. inte så mysigt att få en sådann i handen!

På våran "lilla" vända brukar det finnas fyra råddjur som håller till på ett och samma ställe. Gör inte så mycket väsen av sig utan mest ligger och vilar eller står och äter. Balto brukar inte ens se dem.
Men idag låg en av bockarna på sidan av vägen, jag ser den inte, Balto ser den inte. Tills den ställer sig upp.
Nu är det faktiskt inte så att den attackerade, men jag var livrädd för att den skulle göra det. Har tidigare varit med om en som gjort det. Då inte med hund. Vi kom förbi med livet i behåll men råddjuret gjorde sig stor och kaxig och tänkte absolut inte flytta på sig utan tog några steg fram, där efter sprang jag nästan resten av vägen för att lämna deras revir så snabbt som möjligt. Börjar ju snart bli dags för kidd..